was a student in Vienna, where he met F. Schubert, E. Bauernfeld, and M. von Schwind. He is the author of twelve poems set to music by Schubert between 1815 and 1827, of which the best known is An die Musik (Du holde Kunst). In later life Schober was a secretary of legation (Legationsrat) in Weimar.  Related Paintings of franz von schober :. | Court portrait of a boy | schubert is walking behind the carriage | a view of a viennese square in | the father of german romanticism | play the piano when Schubert |
Related Artists:
Bernardino Fungai
Italian 1460-1516 Italian painter. He is recorded in 1482 as Benvenuto di Giovanni garzone at work on the monochrome frescoes decorating the drum of the cupola of Siena Cathedral. Most scholars have accepted Benvenuto as Fungai teacher but stress the greater influence of Matteo di Giovanni; other proposals have included Giovanni di Paolo and, following the reattribution of paintings traditionally ascribed to Giacomo Pacchiarotti, Pietro Orioli. Fungai depended heavily on the preceding generation of Sienese painters and was considerably influenced by the contemporary activity of Pietro Perugino, Luca Signorelli and Bernardino Pinturicchio in and around Siena. His works are characterized by the docility of the figures, a keen decorative sensibility in the use of colour and the treatment of drapery and landscape, and a pleasantly engaging narrative skill. Although identification of works from his early career is problematic, a sizeable oeuvre has been ascribed on the basis of a signed and dated altarpiece executed for S Niccole al Carmine depicting the Virgin and Child Enthroned with SS Sebastian, Jerome, Nicholas and Anthony of Padua (1512; Siena, Pin. N.).
Lachtropius, Nicolaes
Dutch Baroque Era Painter, active 1656-1700
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.